Welcome to

Akolorfulliving

Home / Life / Homecoming

Homecoming

De senaste fem åren har Kodjo suttit i en bur på ett torg i en svensk stad och under en vecka samlat in pengar till olika vägörenhetsändamål. Fem år. I rad. Denna vecka har varit olika svår att hantera varje år. Varje år i fem år har jag sett honom i teve-rutan och varje gång har jag känt en otrolig stolthet över min man. Jag har precis som alla er andra sett en energinivå utan dess like, bevittnat diverse minspel, hört hans “sköna” sångstämma och hundratals dialekter komma ur hans mun, sett honom dansa, skratta, krama barn och vuxna och massa mer. Men det har funnits en baksida som alla kanske inte har fått se, något som har existerat bakom kulisserna och som jag hört på andra sidan luren – trötthet, matthet, nedstämdhet. Dock aldrig uppgivenhet. För oavsett vad så har han kört på. Trots hunger, sömnbrist och allergiska reaktioner. Han har kört på. Skrattat, skojat, kramat barn och vuxna, allt med en otrolig glädje och en enorm dos energi. För det är den han är. Han är den absolut chillaste människan jag känner – jag menar ingen kan tillbringa en hel dag och natt med en påse ostbågar, X-boxkontrollen i högsta hugg varvat med diverse nördserier på Netflix och andra streamingsiter, i samma position man lämnade honom i om jag får tillägga, med lika mycket entusiasm som han. Det är det han gör bäst och älskar allra mest. Att softa. Men när det gäller jobb och att få andra att må bra, att le, skratta, gråta och inte minst engagera sig så är han den som är den. Den som är där med sitt leende och sitt smittsamma skratt i allra högsta hugg, sina starka armar redo att omfamna och en energi i rösten med kraft att väcka de döda. Det är han. Han som många älskar, vissa älskar att hata. Han är Kodjo. Han är min. Och jag är så otroligt stolt. Varje gång. Varje år.

Och nu alldeles strax kommer han hem. Och är bara min. Igen. <3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

To get the latest updates

>> <<

%d bloggers like this: