Welcome to

Akolorfulliving

Home / Life / Superhero Party

Superhero Party

På söndag blir Zion 1 år och då ska vi ha kalas hos oss med superhero tema. Jag är ju en rookie på barnkalas som relativt nybliven mamma och allt men har som tur är vissa mammavänner som är desto mer rutinerade. 

Jag och Kodjo lovade varandra för ungefär ett år sedan, sådär någon vecka innan Zion föddes att vi inte skulle bli såna där föräldrar som lägger ner massa tid och pengar på ett första kalas som vårt barn aldrig kommer att fatta eller minnas iallafall. Jag insåg precis (och Kodjo bekräftade det högljutt) att jag blivit en sån mamma. För varje dag den här veckan har bestått i inhandlande av diverse attiraljer, dekorationer, vepor och ballonger (en kompis som inte har barn undrade till och med vad en vepa var för något, det kanske säger något att man numer hör till kategorin av människor som vet det), beställning av tårtor, ett evigt pinnande på Pinterest i jakt på inspiration etc etc. Och inte nog med det – det återstår så himla mycket mer att göra. 

Bland annat ska jag utöver tårtan baka cupcakes och såna där cake pops på pinnar samt doppa marshmallows i choklad och strössel och sätta ögon på. Och så kommer vi då till de här ögonen. Som min kära rutinerade mammavän tog tjugo minuter av sin dyrbara tid att förklara för mig hur man gjorde. Inte komplicerat alls började hon. Man ska bara hitta godisar (typ en lakritsstång) som man kan klippa ögon ur. I mina öron lät det här som ett evigt pyssel. Och hur sätter man fast dem kanske ni undrar nu (det kanske ni inte alls gör men det gjorde jag), jo, med smält choklad. 

Cake popsen lät enklare, fram till jag hittade recept på nätet som var en hel process av kylande och frysande och bakande. Jag kommer köra på varianten med Philadelphia och Oreos. Sen finns det ju hundra andra grejer man kan hitta på. Förutom superhjälte flaggor på tandpetare som vi ska sticka ner i de där cupcakesen så tyckte man (läs min supermammakompis) att vi skulle slå in kartonger i rött och svart papper och bygga en hel stad. Det ska tydligen barn tycka är roligt. 

Så det ska jag syssla med i helgen. Hela helgen. Varje minut av helgen. Samtidigt har vi drop in på kalaset vilket också tydligen var en bad idea med tanke på de ca 15 barn och 30 vuxna som kommer. “Kaos” fick jag höra att det skulle vara. Det känns uppmuntrande och roligt. Om ni undrar vad Kodjo ska göra under allt detta så kan jag meddela – ganska mycket ingenting. Hämta tårtan och blåsa nån ballong på sin höjd. I övrigt har han bestämt sig för att inte vara en sån förälder. En principsak påstår han. Nu muttrar han surt när jag läser upp det här för honom att han inte alls är den där sura pappagubben som säger nej till allt och inte hjälper till. Det är han faktiskt inte. Vi älskar Kodjo. Jag berättar hur det gick sen! Wish me luck! Här kommer lite inspirationsbilder. xx

   
    

Zions first birthday is this Sunday and we’re having a party at our house with a superhero theme. I’m a rookie at planning kids parties as a relatively new mom and everything, but fortunately I have some mamafriends who are more experienced. 

Me and Kodjo promised each other about a year ago, like about one week before Zion was born that we would not become those parents that spend lots of time and tons of money on a first birthday party that our kid will never get or remember anyway. I just realized (and Kodjo confirmed it loudly) that I have become such a mother. For each day this week has consisted of shopping of assorted things and what not, decorations, banners and balloons (a friend who doesn’t have children even wondered what a banner was, that may say something that I now belong to the category of people that know what it is), ordering cakes, eternal pinning of pictures on Pinterest in search of inspiration, etc. etc. And not only that – there is still so much more to do. 

Among other things, I am baking cupcakes and cake pops on sticks and dipping marshmallows in chocolate and sprinkles with eyes on them. Which brings us to the story of those eyes. My dear experienced mommyfriend took twenty minutes of her precious time to explain to me how it was done. Not complicated at all, she began. You just find candies (like a liquorice stick) that you can cut the eyes out from. To me this sounds like a whole day of crafting. And how do you put them on the marshmallows you might wonder (you may not, but I did), well, with melted chocolate. 

The cake pops sounded easier, until I found recipes online that was a whole process of cooling and freezing and baking. I will make the Philadelphia and Oreo cookies version. Then there are a hundred other things that can be done. Besides superhero flags on toothpicks that we’re sticking in those cupcakes, some thought (read my supermamafriend) that we should wrap cardboard boxes in red and black paper, and build a whole city. Apparently kids think its fun. 

So that’s what I’m I doing this weekend. All weekend. Every minute of the weekend. Also, we have a drop in kind of party, which apparently was a bad idea considering the approximately 15 children and 30 adults that are coming. “Chaos” someone said. It sounds encouraging and fun. If you’re wondering what Kodjos doing during all of this I can tell you – pretty much nothing. Picking up the cake and blowing some balloons at most. He is determined to not become one of those parents. A matter of principle, he claims. Now he mutters when I read this out load to him that I’m portraying him as the grumpy daddy figure that never helps me out. He really isn’t that bad. We love Kodjo. I’ll tell you all about the party later! Wish me luck! xx

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

To get the latest updates

>> <<

%d bloggers like this: