Welcome to

Akolorfulliving

Home / Life / Having a cold with kids

Having a cold with kids

Det här är lite av ett “tyck synd om mig” inlägg. Det har varit sjukt kallt i Stockholm de senaste dagarna och jag har såklart lyckats dra till mig en förkylning iklädd mina väderoptimistiska outfits. Inte nog med det så har jag såklart smittat ner Zion. Vilket är snäppet värre än att bara var sjuk själv. 

Jag är ett ensamt barn, inga syskon, så under min uppväxt blev jag pampered och bortskämd, speciellt när jag var sjuk. Det var till och med så att jag tyckte det var rätt nice att vara sjuk när jag var liten. Jag fick allt jag ville ha, kunde ligga i mitt rum under täcket hela dagarna och kolla på teve medan jag blev serverad frukt och chips och mackor och goda soppor. Det där slutade hända mig den dagen jag flyttade ihop med Kodjo. Och tro mig, jag har försökt bli omhändertagen. Men nej, numer är det var man och kvinna för sig själv. Survival of the fittest.

Att vara sjuk med barn är en helt annan historia. Inte nog med att ingen tar hand om en så ska man dessutom ta hand om någon annan. Man måste. Det finns ingen utväg. För den där lilla snoriga människan kan inte snyta sig själv, den är extra klängig, extra gnällig, extra svår att få att somna. Allt är värre helt enkelt. Och man är ansvarig för det lilla livet. Ingen är längre ansvarig för dig. Din förkylning är det ingen som tar hänsyn till. Ingen bryr sig. Zion har även ärvt sin pappas benägenhet till att gå all in när det gäller att vara förkyld. Han nyser inte en gång, utan 20 gånger på 5 sekunder. Det är irriterande minst sagt när Kodjo gör det. Zion är det mest synd om. Han snyftar och gråter mellan varje okontrollerad nysning. Och man kan inte göra annat än att se på och trösta och torka snor. Elände är vad det är.

Så vi ligger här sjuka. Båda två. Mig är det ingen som tar hand om. Ni kanske tänker att botten is nådd. Men nej. Det kan bli värre. Jag hörde nämligen Kodjo nysa imorse. Och när Kodjo är förkyld…låt mig bara säga så här – Kodjos förkylningar har förmågan att suga all kärlek och livsglädje ur ett rum. Så det kan bli värre. Tyck åtminstone synd om mig. Tack.  

This is a pity post. It’s been crazy cold in Stockholm the last few days and I have of course managed to attract me a cold dressed in my weather optimistic outfits. As if that wasn’t enough, Zion is sick too. Which is slightly worse than just me being sick.

I am the only child, no siblings, so during my childhood, I was pampered and spoiled, especially when I was sick. I even thought it was quite nice being sick when I was little. I got everything I wanted, could lie in my room under the covers all day and watch TV while I was served fruit and chips and sandwiches and hot soups. That ended the day I moved in with Kodjo. And believe me, I’ve tried to be pampered. But no, now it’s every man and woman for himself. Survival of the fittest.

Being ill with children is a completely different story. Not only is no one taking care of you, you’re additionally obligated to take care of someone else. You have to. There is no escape. Cause that snotty little person can’t blow his own nose, he is particularly clingy, extra whiney, extra hard to get to sleep. Everything is just worse. And you are responsible for that little life. No one is longer responsible for you. You have a cold? Nobody cares. Whats worse is that Zion has also inherited his father’s ability to go all in when it comes to being cold. He sneezes, not once, but 20 times in 5 seconds. It is annoying to say the least when Kodjo does it. You just feel bad for Zion. He sobs and cries between every uncontrolled sneeze. And you can’t do anything but watch and comfort and wipe the snot. Every minute of the day. Misery is what it is.

So we’re lying here sick. Both. Me? Nobody is taking care of me. You may think that I’ve hit the rock bottom. But no. It could get worse. I heard Kodjo sneeze this morning. And when Kodjo is sick … let me just say – Kodjos colds have the ability to suck all the love and joy out of a room. So it will get worse. At least feel sorry for me. Please. Thank you.

2 thoughts on “Having a cold with kids”
  1. Trixi October 13, 2015 on 5:26 pm Reply

    Känner igen det där. När jag blir sjuk så blir jag inte supersjuk, och därför aldrig omhändertagen. Men när min sambo blir sjuk går världen under, för han blir extremsjuk varje gång.
    Kodjo är för övrigt alltså en dementor, suger ur ens lycka, haha!
    Jag känner med dig, krya på dig!

    • olgaakolor October 13, 2015 on 5:32 pm Reply

      Jag brukar faktiskt också uthärda och inte klaga så mycket medan Kodjo är en pina när han är sjuk, to say the least. Kände att jag var tvungen att beklaga mig! Tack Trixi!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

To get the latest updates

>> <<

%d bloggers like this: